Att ta oss ett eget rum för rasterna gav oss tid och möjlighet att kunna ta vidare steg. Gav möjlighet att prata direkt med varandra utan att gå genom chefens mun eller linda in orden för att undvika chefens öron.
Trasan och chefen
Jag stod vid diskhon med famnen full av porslin när två händer kom bakifrån och klämde mig hårt på brösten. Jag släppte ner tallrikarna, högg en disktrasa som simmade i vatten och snodde runt. Trasan slog rakt i hans ansikte.
Underprestation
Det här är vad som hände när ledningen beslöt sig för att minska bemanningen i köket på kvällarna från tre till två kockar på heltid.
En oväntad stenkross
Vi var inte hopsnackade och hade inte, varken för oss själva eller tillsammans, diskuterat eller tänkt igenom vad vi tyckte eller ville. Vi brukade bli grundligt överkörda.
Komplimangen
”Det här är det värsta jag varit med om under mina trettio år som chef!” - det var en komplimang som heter duga.
Beslutet
det var bara i dånet från fläktarna i kylrummet / som vi kunde vara säkra på att ingen hörde vad vi sa
Talarlista
De som är vana att ha kontrollen vrider sig obekvämt på stolarna. En reser sig halvvägs, förbannad, på väg ut, när hon inte får ordet före andra på listan. Men hon sätter sig igen. När det blir hennes tur har hon glömt vad hon skulle säga.
Gömma blandfärs
Chefen var inget vidare att ha i köket, det kom konstiga direktiv, saker skulle göras bakvänt, det var helt enkelt inte chefen som visste bäst och när chefen var där kunde vi inte bestämma själva.
Hopsnackat med mera 