I annonsen om chatvärdsjobbet så stod det heltidsjobb. Men under träningstiden fick vi veta att vi antagligen bara skulle få jobba 14 timmar var i veckan. Och vi skulle vara timanställda.
Unisona gubbar
Det kom fram att ett av sopföretagen försökte få till ett kryphål i den nya överenskommelsen om vårt löneavtal. De skulle ge de överenskomna lönerna till de fastanställda men inte till nya och extrafolk. Det spred sig snabbt till gubbarna som jobbade för de olika sopföretagen i Stockholm, inte bara det företaget som det gällde.
Midsommar
Det visade sig att det var flera som hade fått flera tusen kronor för lite. Självklart blev vi förbannade och sa: Vi åker inte ut, det kan ni fetglömma!
Städarna
De hade inga bestämda städområden utan bara en lynnig arbetsledare. Den stackare som hon för dagen var mest irriterad på skickades på tyngsta städningen och hon styrde och ställde som hon ville.
Euromaintbloggen
En blogg som stoppade uppsägningar.
Stopp för anställningsstopp
Det hela hade börjat en månad tidigare med ett rykte om att det var anställningsstopp i stadsdelen. Många vårdbiträden slog bakut när de började förstå att varken de arbetskamrater som var sjuka eller de som slutade blev ersatta.
Besked till berörda
Jag, en kvinna på knappt 30, hade som första kvinna fått kämpa för och bevisa att jag klarade detta jobb lika bra som killarna. Nu skulle jag vara tvungen att jobba med en starkt troende man med nästan lika många barn som Jesu lärjungar. Klart han skulle tycka illa vara och motarbeta mig!
Sverige stod stilla
Konsekvenserna av konflikten började bli märkbara. Det diskuterades att man skulle behöva stänga masugnarna vid järnverket i Luleå, industrin som kunde sökte andra transportörer, busstrafiken klarade inte anstormningen av tågresenärer och frågan ”Hur länge ska ni hålla på?” blev alltmer aktuellt påträngande. Trycket ökade!
Hopsnackat med mera 