När förhandlingarna avslutats och de förtroendevalda klev ut genom huvudkontorets port samlades vi runt dem för att höra hur det hade gått. Det var inga glada nyheter. Cheferna ville inte lyssna.
Tomten skickade mejl
Avsändaradressen löd: tomtemedomtankeomombordpersonaleniSundsvall@yahoo.com
Till punkt och pricka
Arbetsdomstolen hade sagt att det var ok att säga upp åtta sopgubbar som inte ville acceptera att gå på bara fast lön då en ny firma tog över deras område. Det skulle innebära kraftigt sänkt lön i jämförelse med ackordet, poänglistan som facket förhandlat fram.
Brevbärarna tycks ha fått nog
Att behöva jobba övertid var och varannan dag är detsamma som att inte veta när man får gå hem för dagen. Det skapar stress, man kämpar hela tiden för att komma i mål. Efter ett par månader var stämningen på kontoret upprörd.
Solidarnosc!
Min chef visar med en handrörelse som jag bara kan tolka som en knäckt nacke vad han kommer att göra med mig om han skulle få höra av en enda person till att jag har sagt att han inte gör rätt för sig.
Driver ni med oss?
Person för person fick redogöra för sina ärligaste känslor om den ofrivilliga arbetstidsförkortningen. Enigheten var stor: Nu fick det väl ändå vara nog.
De blå rockmärkena lyste på varenda student
Uppsala: Det har varit ett problem inom kåren, det har varit fult att prata om lön. Man frågade inte varann utan tänkte: Är det bara jag som har så här dåligt?
En spännande resa till 25000
Umeå: När T6orna gick ut efter vårterminen så låg ingångslönen kvar på 21500 och studenterna tog jobben i alla fall. En del tog jobb hos kommunen och fick högre. Några drog till Norge. Trots den väldigt peppiga våren så misslyckades vi.
