Videolänksmöte. Kollegor från hela landet. Vi hade arbetat hemifrån utan resor i jobbet under två år av pandemi och nu var det tid att återigen bege oss ut på jobbresor. Flera av oss hade anställts under pandemin utan varken erfarenhet av att resa i jobbet eller prata ihop sig med kollegorna. Under två års tid hade vi suttit hemma och lärt känna kollegor via rutor på skärmen. Vi var lyckligt lottade jämfört med de som hållit igång samhället, tagit smällen och riskerat sin hälsa på arbetsplatser utan möjlighet att arbeta hemifrån. Vi hade bara känslan av att arbeta med ett meningslöst jobb att hantera.

 ”Hur fungerar resorna? Hur tidsredovisar vi tiden vi reser?”, frågade Maria.

 ”Vårt arbetstidsavtal slår fast att restid inte är arbetstid.” konstaterade projektledaren.

”Men…”

Tystnad.

”Endast tid som vi arbetar kan vi tidsredovisa som arbetstid.”. Projektledaren redovisade igen. 

”Ska vi resa på vår fritid?” sa en annan nyanställd.

”Det är ju helt ohållbart, ska inte våra resor alls räknas som arbete? Vi reser ju hela dagar ibland.” sa Maria.

”…”

Kenan, 10 år på jobbet, sa: ”Jag arbetar all tid jag reser.”

Maria: ”Jag kan inte arbeta när jag reser. Vi kan ju inte arbeta all tid vi reser.”

”Jag sa: jag arbetar all tid jag reser.”

”Jag kan inte det! Detta går ju inte!”

En annan erfaren kollega sa: ”Det här är sådant vi brukar lösa i informella samtal kollegor emellan. Ni har inte lärt er hur vi gör det när ni jobbat hemma.”

Kenan: ”Lyssna på mina ord igen: Vi tidsredovisar all tid vi reser som arbetstid.”

Maria: ”Men jag kommer inte kunna jobba hela resorna!”

”All. Tid. Jag. Reser. Tidsredovisas. Som. Arbetstid.”

”Vad ska chefen säga? Kommer de följa upp detta?”

”Alla gör det. Alla vet. Vad ska de göra?”

Tystnad. Alla erfarna kollegor nickade långsamt.

Maria: ”Ok jag tidsredovisar resorna som arbetstid.”

/Åke Häll