När nu Posten ville ta bort betinget var argumentet att man var mån om de anställdas arbetsmiljö och hälsa pga av risken för stress och arbetsskador. Vi brevbärare anade att det snarare handlade om att lägga på oss mer jobb. Mycket riktigt. På en gång blev distrikten större och de anställda färre.
Av eller på
- Jag tänker faan inte sitta och fika ensam medan andra sitter i lugn och ro och fikar tillsammans, skrek jag och dessvärre sprutade tårarna.
Ugnskramare
Ett hot om ockupation? Det vore att ta i, att kalla det så. Men risken att uppsagda bageriarbetare skulle komma in i brödfabriken eller stå och banka på dess portar den 1 december hade verkan.
Gömma blandfärs
Chefen var inget vidare att ha i köket, det kom konstiga direktiv, saker skulle göras bakvänt, det var helt enkelt inte chefen som visste bäst och när chefen var där kunde vi inte bestämma själva.
Vecka 23 alla ska me
Folk blev rätt förbannade, faktiskt. Under det senaste årtiondet hade alltmer arbete förlagts till helgerna. Företagets påhitt skulle betyda flera hundra kronor mindre varje månad. Det började så smått att mullra på golvet.
Påminnelse om en seger
När förhandlingarna avslutats och de förtroendevalda klev ut genom huvudkontorets port samlades vi runt dem för att höra hur det hade gått. Det var inga glada nyheter. Cheferna ville inte lyssna.
Tomten skickade mejl
Avsändaradressen löd: tomtemedomtankeomombordpersonaleniSundsvall@yahoo.com
Till punkt och pricka
Arbetsdomstolen hade sagt att det var ok att säga upp åtta sopgubbar som inte ville acceptera att gå på bara fast lön då en ny firma tog över deras område. Det skulle innebära kraftigt sänkt lön i jämförelse med ackordet, poänglistan som facket förhandlat fram.
Hopsnackat med mera 