”Det här är det värsta jag varit med om under mina trettio år som chef!” - det var en komplimang som heter duga.
Förändring underifrån
På min avdelning hade vi flera personer som i åratal gått underbetalda med tusenlappar enligt lokala avtalets lönesystem. När jag snackade med mina kompisar på andra avdelningar så berättade de samma sak.
Beslutet
det var bara i dånet från fläktarna i kylrummet / som vi kunde vara säkra på att ingen hörde vad vi sa
Ge inte upp
Väl på mötet så kritiserar jag företaget och dess sätt att styra och dess inkompetens, ungefär. Och då får jag världens utskällning om att jag ska va tyst och sluta ha en dålig attityd och i princip att jag var dum i huvudet. Och mina arbetskamrater gjorde... INGENTING...
Surströmming
Följande händelse kan avnjutas som en doftspegling av överhetens nonchalanta blick.
Medlemsmöte
Då fick företagsledningen tuppjuck. De var vana vid att facket skulle komma in och sätta sig med arbetsgivaren och komma överens, med stängd dörr, och sen gå ut och ”förankra beslutet hos medlemmarna”.
Månadens fackpampar
Om det är ostmackan eller det fackliga som lockar kan man undra, men Nattöppet i fackrummet har snabbt blivit populärt. Folk strömmar in och ut. Ingen håller reda på vilka som är månadens fackpampar.
Vimmel
Ärligt talat vet jag inte om alla verkligen var beredda att stanna hemma 15 september, men chefen måste ha blivit nervös.
Hopsnackat med mera 