När jag har jobbat på Stockholmsbagarn i 11 år, vill cheferna sparka mig.

Det får vi veta efter att de haft en förhandling med vår ombudsman i Livsfyran (Livsmedelsarbetareförbundets Stockholmsavdelning). Skälen de framför är att ”såväl muntligen som skriftligen uttrycker sig Tuuloskorpi ytterligt provokativt”, ”hennes fackliga verksamhet har varit en störning” och ”sammanfattningsvis är skälet till uppsägningen obstruktion” (citat ur förhandlingsprotokollet). Vår ombudsman har förstås motsatt sig uppsägningen.

Vi har tidigare skrivit en motion till Livs kongress om att försöka få ändring på 39 § i Lagen om anställningsskydd. Paragrafen säger att om företaget sparkar någon utan lagliga skäl, och arbetsdomstolen säger att personen ska ha jobbet tillbaka, då kan arbetsgivaren ändå vägra att ta tillbaka personen, mot ett förutbestämt skadestånd. Man kan alltså bli utköpt utan att vilja det. Den motion vi skrivit har legat ute i pausrummen, tillsammans med andra motionsförslag, för läsning och medlemsomröstning om vilka motioner vi skulle skicka iväg. Så arbetskamraterna känner till 39 § och har klart för sig att jag kan åka ut trots att jag inte har gjort något som är skäl till uppsägning. Jag har skött mitt jobb i karusellen och mitt fackliga uppdrag.

När arbetskamraterna får höra om uppsägningshotet genomför de slutna omröstningar på alla avdelningar i huset. Över 90 procent röstar för att strejka om företaget inte tar tillbaka uppsägningshotet inom fyra dagar. Ett skriftligt varsel överlämnas till företaget. En strejkkommitté bildas. De planerar för strejkvakt och dagliga möten under strejken, och för ett möte för anhöriga och vänner till de strejkande.

I bageriet går en arbetsledare runt med en lista och kräver svar av var och en ”Du jobbar väl på torsdag kväll?” Det är på torsdag strejken ska inledas. Alla svarar ”nej”, eller ”ja, om Frances får stanna”. Listan förblir tom. Cheferna kallar till möten i pausrummen, så som vi brukar göra. De försöker påverka de anställda på olika sätt. I ett pausrum säger de att ni kan vara lugna, det är onödigt att strejka, det blir ju förhandlingar med facket. I ett annat säger de att det är ingen idé att bråka, det är redan klart att Frances måste sluta. Ingen taktik har avsedd effekt, folk står på sig.

Företaget drar tillbaka uppsägningshotet på den fjärde dagen, så det blir ingen strejk.

Jag blir kvar på jobbet. Tack för det, arbetskamrater.

Det här inlägget är hämtat från boken ”Bageriet i Paradiset – starka tillsammans på jobbet”.

/Frances Tuuloskorpi