Läs först: Pågatågen del 1 – Nej till hyvling!

Den 11:e december kallas vårt huvudskyddsombud Ola till ett möte. Han vet inte vad det gäller men en av Arrivas högsta chefer är också inbjuden. Även klubbordföranden är med för att representera Ola. Mötet hålls över Teams och det framgår ganska snart att det gäller ett mail som Ola skickat ut till medlemmarna i klubben. Det handlar om avtalsrörelsen och avslutas med meningen “Va inte rädd för cheferna, de ska vara rädda för oss”. Det är såklart inte riktat mot cheferna utan avsett att stärka de många medlemmar som är rädda för cheferna och de attacker som pågår med uppsägningar och hyvling. Men detta är snart inpå avtalsrörelsen och då har de all anledning att vara rädda för oss då vi har möjlighet att gå ut i strejk. Arriva hävdar att chefer känner sig hotade och ger Ola en erinran.

Den 29:e december kallas Ola till ett nytt möte. Återigen är höga chefer på plats. Nu menar företaget att de inte kan ha kvar Ola på arbetsplatsen på grund av mailet och erbjuder honom två årslöner för att frivilligt lämna företaget. Ola svarar direkt nej. Tågbranschen är en liten värld och det skulle vara mycket svårt att få ett nytt jobb som lokförare. Det går även mot våra principer i facket att låta företagen köpa ut våra förtroendevalda. Ola får en vecka på sig att tänka på det och ett nytt möte bokas den 4:e januari.

Förberedelse för vild strejk

Dagarna innan nyår 20/21 börjar ett gäng aktiva i klubben att diskutera hur de ska kunna rädda Ola. Han hade varit ett nav i allt fackligt arbete på Pågatågen de senaste åren och många är väl medvetna att de har mycket att tacka honom för. Han har kämpat för sina kollegor i vått och torrt. Ett minst sagt stridbart huvudskyddsombud. Arbetsplatsen skulle ha varit och skulle komma att bli mycket sämre utan honom. Attacken på honom blev en krigsförklaring, ytterligare ett stort övertramp från arbetsgivaren som redan innan hade lyckats bra med att vända sina anställda mot sig. Väl medvetna om de begränsningar klubben hade för att ta strid, blev snacket om vild strejk inte särskilt avlägset.

Hjärnorna bakom planen för vild strejk var bara en handfull personer. Ett litet gäng som aldrig skulle kunna genomföra planen utan att lyckas få omfattande stöd bland sina kollegor. Pågatågen är en arbetsplats där personalen är utspridd över dygnets alla timmar och alla dagar i veckan. En stöter bara på ett fåtal kollegor per arbetsdag. Att nå ut med information om vad som var på gång till alla blev den enskilt största utmaningen i planeringens tidiga skede. Fackklubbens kommunikationskanaler skulle därför kapas. Ett första steg i det blev att övertala förtroendevalda att ett akut extrainsatt medlemsmöte var nödvändigt. Ett medlemsmöte som förlades till nyårsafton på Zoom. Nästa utmaning blev därför att få så många som möjligt att delta i ett möte kvällen den 31:e december. Fackklubbens facebooksida blev den självklara arenan för att skriva halvkryptiska inlägg om att någonting var på gång och vikten av att delta i ett medlemsmöte på självaste nyårsafton.

Tanken blev att ta över medlemsmötet från klubben och hålla en omröstning om vi skulle gå ut i vild strejk ifall Ola blev uppsagd den 4:e januari. Röstade 70% av mötesdeltagarna för vild strejk skulle en strejkkommité tillsättas och det faktiska planeringsarbetet komma igång omgående. Strejkkommitténs medlemmar skulle hemlighållas och kommunikationen från dem ut till kollegorna skulle efter medlemsmötet ske via en nyupprättad blogg och epostadress. Arbetet med detta var redan igång, oberoende av omröstningens utfall. Bland annat postades en text om en vild strejks innebörd.

Nyårsafton – Medlemsmötet

Medlemsmötet ägde rum på kvällen, nyårsafton 2020. Deltagandet var förvånansvärt stort. Faktum är att maxgränsen för deltagare nåddes redan innan mötet hade kommit igång. Endast en handfull av mötesdeltagarna var medvetna om vad som skulle ske. När de förtroendevalda som höll i medlemsmötet var klara med den informationen de hade att ge bad två av deltagarna alla förutom just de förtroendevalda att stanna kvar inne på Zoom.

De förtroendevalda som prompt valde att stanna kvar på mötet uppmanades att omgående lämna sina förtroendeuppdrag, vilket flera också gjorde. Sedan ledde vi in mötet på det väsentliga; vild strejk – ja eller nej. Självfallet fanns det en del frågetecken och lite oro bland mötesdeltagarna men de bemöttes med pålästa och förtroendeingivande svar.

En klar majoritet av mötesdeltagarna röstade för att vi skulle gå vidare och förbereda för en vild strejk som kunde utlösas inom bara några få dagar.

Berättelsen fortsätter: Pågatågen del 3 – Skarpt läge