Den här berättelsen fick vi in till antologin Om strejker, men eftersom vi bara tog in händelser från de senaste 25 åren där (1989-2014), så fick den inte vara med i boken. Men den är ett exempel på den ständiga dragkampen på arbetsplatserna, lika aktuell idag, och nu får den vara med på hemsidan.

Detta var ca 1964, och jag var anställd som svetsare på Volvo BM. Vi var sex ungdomar runt 22 år + en gubbe på 40 år. På den tiden svetsades det med pinne, men MIG-svetsen började komma. Volvo BM fick låna en dylik utrustning, och försäljaren sa att man (FÖRETAGET) tjänade 30% i tid jämfört med pinnasvets.

Företaget kom släpande med MIG-svetsen, och var och en av oss skulle få testa. Men den som testade den, skulle få sänkt ackord med 30%. Alltnog vi började testa, men det visade sig snart att det inte funkade med sänkt ackord. Man var ju tvungen att prova sig fram med olika inställningar.

Vi pratade med basen, och sa att vi ville ha det vanliga ackordet medan vi testade. Det blev blankt nej från bas och ingenjör. Vi beslutade oss då för att vi alla sätter oss. Vi fick t.o.m. gubben med oss.

Efter en stund kom basen. Det var ju förstås bara att sätta igång och jobba, sa han. HA HA från oss.

Efter någon timme kom basen springande. Nu måste ni sätta i gång att jobba, ingenjören är på väg hit. (Det här var på den tiden när alla var rädda för ingenjörer och andra höjdare). Men vi sa Va bra då får vi prata med honom. Basen var nästan gråtfärdig.

OK ingenjören kom och skällde och gormade. Vi talade om att du kan ta din utrustning härifrån. Vill du att vi ska testa ska vi ha gamla priset. Sedan får det väl bli nya tidsstudier när alla har testat och ni köper in maskinerna.

Efter en massa skällande från ingenjören (vi höll oss lugna) fick vi igenom vårt krav.

/Leif Johansson, smed