Den här berättelsen kan du även lyssna på:

En av våra medlemmar var halvtidssjukskriven, han klarade inte av att köra buss på heltid längre. Sliten av arbetet som många blir med tiden. Försäkringskassan sa att han måste söka ett annat jobb där han klarar av att jobba heltid. De tog bort hans sjukpenning som han hade haft på halvtid.

Vi som satt i styrelsen för kommunalklubben på garaget tyckte att arbetsgivaren skulle kunna ge killen andra arbetsuppgifter utöver busskörningen, så att han skulle kunna jobba heltid. Vi hade flera förslag på arbetsuppgifter. Arbetsgivaren sa nej och ville inte diskutera situationen. De menade att de måste säga upp personen eftersom de inte hade heltidsjobb att erbjuda honom.

Vi i styrelsen hade läst på och kollat runt på arbetsplatsen efter möjligheter. Vi visste att det saknades folk på trafikledningen men där vill arbetsgivaren bara ha personer som är ”lojala” – samtidigt som de säger att det inte ska vara en ”vi- och dom-känsla” på företaget. Vi var övertygade om att han hade rätt att få prova iallafall.

Klockan går

Klubben förhandlade lokalt men när det var dags att gå vidare, dvs att ombudsmannen skulle ta över, så ville han inte driva tvisten. Klockan går i dessa ärenden och efter ett visst datum dör frågan juridiskt, den preskriberas. Vi beslutade att stämma arbetsgivaren till tingsrätten, vår enda chans att dra ut på tiden. Och så beslutade vi att kalla till medlemsmöte om saken.  I kallelsen sa vi som det var: om de lyckas säga upp denna medlem så är det flera som kommer komma efter. Vi har störst chans att stoppa detta om vi kämpar nu.

Det var semestertider så vi köpte 160 st frimärken för att kunna skicka hem brevet till alla medlemmar. Jag, den berörda arbetskamraten och hans son klistrade kuvert och skrev adresser för hand en lördagsmorgon.

Arbetsgivaren blev nog mycket förvånad, och ombudsmannen också, när de förstod att vi skulle ha medlemsmöte – det hör väl inte till vanligheterna att man kallar till medlemsmöte om ett rehabfall eller någon annan personfråga. Men det var en principsak, det finns fler förare som är slitna och har arbetsskador, ska alla kunna sparkas iväg utan någon kompensation? Det är verkligen en fråga för hela kollektivet.

När kallelsen skickats ut så blev det fart på arbetsgivaren. De erbjöd en deal som den berörda medlemmen ville ta. Bland annat så betalade de honom lön för den tiden som försäkringskassan vägrat honom sjukpenning och han slapp jobba eftermiddagar och helger. Ryktet om dealen spreds snabbt på garaget. Det kom inte så mycket folk på mötet, de hade förstått att saken var klar.

/Håkan Siljehag

Mer från detta bussgarage: Ställa bussar och Hjältar och hot.