Den här berättelsen kan du även lyssna på:

Jag hade jobbat i vården i cirka ett och ett halvt år och nu senast ett år på samma ställe som vikarie. Jag hade lyckats bli månadsanställd och fått någorlunda fast schema. Min lön låg enligt kollektivavtal och den hade höjts med några hundralappar när jag fått månadsanställning.

Jag hade sämst lön på avdelningen, men jag var nöjd ändå eftersom jag visste att jag varit anställd kortast tid. Jag tänkte inte mer på det förrän sommarvikarierna började droppa in i juni.

Jag och de andra vikarierna började diskutera lön och vi upptäckte att vi låg ungefär lika, som mest skiljde det två eller trehundra i månaden. Efter halva juni så fick vi en ny vikarie, den första och enda killen den sommaren! Han började jobba på min avdelning och jag lärde upp honom. Vi bytte blöjor, städade, tvättade och diskade. Jag visade honom liften, vem som ska ha vilken medicin med mera.

Efter en vecka frågar jag vad han har i lön och summan han nämner är 1000 kronor mer än vad som finns i mitt lönekuvert. Noga frågar jag honom om utbildning och erfarenhet men det skiljer inte nämnvärt. Jag blir jättearg på min chef. Tänk! Bara på ett år så förlorar jag 12000 kronor!

Men jag vill inte bli arg på honom, den manliga vikarien, det är ju inte hans fel att vi har en chef som ger kuktillägg i lönekuvertet. När han frågar mig om min lön så pratar jag bort det.

Alla blir arga

På rasten går jag ner till våningen under och våningen över och försäkrar mig om vad vikarierna har i lön. Alla ligger ungefär en tusenlapp eller mindre under honom. När jag berättar det blir alla arga och jag funderar på om man kan få upp sin lön på något sätt.

När jag går hem för dagen så ringer jag en bekant till mig för att be om numret till en kille i SAC syndikalisterna som jag vet har förhandlat för vårdsektionen. Jag tänker att jag ska fråga honom om det finns någonting han kan göra.

När jag ringer upp så frågar jag om förhandlingar och lönediskriminering. Han säger att vi kanske inte ens behöver förhandla och undrar om jag kan dra ihop ett möte på måndag klockan två. På arbetstid?! Tänker jag. Han säger att det är bäst att ta det då så att så många som möjligt dyker upp och flest kommer på arbetstid. Om ni inte kan få de andra att täcka upp för er kan ni väl ta ut eran lunch då?

Det är torsdag och på fredag berättar jag att vi ska ha ett möte på måndag. Jag förklarar situationen för den manliga vikarien och säger att jag jättegärna vill ha med honom eftersom det är bra att han har högre lön, det betyder ju att vi andra kan få det också!

Han nickar och ser lite nervös ut. Det här kommer väl inte påverka hans chanser att få jobb eller ge honom sänkt lön? Jag säger att chefen inte kan sänka hans lön. De har faktiskt skrivit på ett avtal.

När killen från SAC kommer så frågar vi om facket och han säger att vi inte ska blanda i facket i det här utan att det är bättre om vi gör någonting själv. Snusförnuftigt säger han att man inte ska ta till byråkrati i onödan för det kommer ta längre tid.

Han tipsar oss om att vi alla skriver upp utbildning, yrkeserfarenhet och lön på en lista och sen går upp till chefen. På så sätt kan vi påpeka det orimliga och kräva rättvisa löner. Sen säger han åt mig att ringa om det skulle bli något knas men tackar sen för sig. Vi behöver honom inte längre säger han.

Vi går till chefen

Vi sammanställer listan och ringer de vikarier som inte är där så att deras uppgifter finns med. Allihopa går vi upp till chefen och lämnar lappen och förklarar att det här minsann inte rättvist, att den manliga vikarien får mest. Vi säger att vi är berättigade till lika hög lön som han.

Chefen blir väldigt nervös. Hon skyller på att kommunen har systemet med individuell lönesättning och att han fick så hög lön för att han verkligen var behövd just då, att det var kris.

Vi ger oss inte och säger att det fortfarande är diskriminering. Hon erbjuder oss individuella lönesamtal som vi accepterar. På de här lönesamtalen så får vi lägga fram meriter och anställningsbevis och sedan höjer våran chef lönen efter att hennes överordnade gett klartecken. Alla får sin lön höjd med ungefär 500 kronor från och med juni.

I efterhand insåg vi att det var dumt att gå med på individuella lönesamtal och att om vi skulle stått på oss tillsammans så kanske vi hade fått mer. Men tack vare att vi samlade oss en eftermiddag fick vi i alla fall 1500 kronor mer i lön den sommaren!

/Martina Engman