Den här berättelsen kan du även lyssna på:

Fabriksledningen hade beslutat att man skall börja på samma arbetsstation och sluta på samma varje natt. Tidigare hade varje montör alltid börjat på olika stationer. Eftersom arbetsstationerna är väldigt olika, så blev många besvikna över orättvisan i att vissa måste börja alla sina nätter med en svår station och andra med en lätt. Tyvärr så infördes detta snabbt på vår avdelning av vår chef.

Efter vår rotations första vinst (se berättelsen Rastmöte) så kom en kollega och föreslog en genialiskt enkel grej – att vi skulle växla om genom att hoppa fram en station varje natt. Vi snackade lite om hur man kunde dölja det för chefen eller ifall vi skulle föreslå att folk lägger fram det som ett krav. Vi snackade också med andra och folk verkade beredda att lägga fram det som ett krav. Detta omfattade två rotationer, de två andra rotationerna hade problem med att rotera över huvud taget – mycket nytt folk och problem med stationerna.

Ok, dags att förbereda för ett rastmöte. Planerade att hålla rastmötet natten efter att jag fick förslaget och att vi pratat med några få kolleger om det. När denna arbetsdag kom så började jag gå runt och säga till folk att det var rastmöte sista rasten i lunchrummet och kolla lite vad folk tyckte om hela grejen. Många var positiva men vissa tyckte det var onödigt och att vi går igenom alla stationer varje natt ändå, så alla får jobba lika mycket men bara i olika ordning. De flesta av dessa kritiska röster sa ändå att jag bryr mig inte så mycket men vill ni rotera från natt till natt så ok.

När vi skulle ha mötet framkom att en montör inte ville hoppa fram. Det gjorde det hela problematiskt för jag hade aldrig tänkt mig att gå vidare med kravet i fall inte alla stödjer det. Hade jag backat då och folk retat sig på den enskilda kollegan så hade en otrevlig stämning spridits och långsiktiga skador på enigheten på avdelningen hade uppkommit. Men när vi var samlade på rastmötet så berättade jag förslaget och frågade ifall vi skulle skicka iväg skyddsombudet att förhandla för oss.

Vi beslutade med handuppräckning att vi skulle skicka iväg skyddsombudet till chefens kontor. Mindre än en halvtimma senare så sa chefen, lite chockad över att vi röstat och enat oss, att vi kan börja hoppa fram i morgon och att han mörkar uppåt. Dagen efter så uppstod lite irritation över montören som inte ville hoppa fram och folk försökte få honom att göra det. Jag fick informera folk om att vi faktiskt inte kan tvinga honom att hoppa fram men att vi kan göra det bästa av situationen. Plus att det vi beslutade i lunchrummet var att alla som ville skulle få rotera, inte att alla skall rotera.

Så varje natt börjar vi på en ny station till skillnad ifrån de två andra skiften. En viktig grej var att vi inte lät det gå för lång tid efter att man införde att alla skall börja på samma station varje natt. Hade vi väntat något år och sedan försökt ändra på det så  hade det blivit svårare. Ju längre en regel följs desto farligare tror folk att det är att bryta emot den.

Den enskilda montören, som inte ville hoppa, börjar och slutar på samma station varje natt. Man kan faktiskt gå emot en enighet utan att det skall bli onda blickar en lång tid efter.

/Per Andersson