Den här berättelsen kan du även lyssna på:

– Skojar du med mig! Tänker de ge honom sparken?

Tommy var bestört. Det var hans arbetskamrat Atef som företaget ville bli av med. På lösa grunder, menade de flesta på golvet.

– Ja, de vill statuera ett exempel, svarade den facklige företrädaren.

– Men för helvete, han har ju en familj att försörja.

– Jag vet, det är illa. Men företagsledningen är benhård.

Tommy satt tyst ett slag och skakade på huvudet.

– Kan de bara kicka honom så där?

– Det är en lång process. Men om de verkligen vill bli av med honom, och är villiga att betala, så finns det inget vi kan göra rent juridiskt.

– Juridiskt nej, men vilka andra alternativ har vi?

– Det är som alltid trycket från golvet som avgör. Finns det tryck, då kan vi få företaget att backa. Annars finns det inget som kan hindra dem.

– Men du vet hur det är. Man engagerar sig inte, sa Tommy uppgivet.

– Tror du verkligen inte det?

– Folk är rädda. De tänker säkert att det är skit att sparka honom, men så länge det inte drabbar dem så vågar de inte göra något.

– De kanske inte vågar strejka, men det finns andra sätt att skapa tryck. Vi måste se vad folk är villiga att göra, och börja där.

– Vad tänker du? frågade Tommy.

– Det finns säkert några stycken som är villiga att ta strid och lägga ner arbetet för att han ska få behålla jobbet, men inte tillräckligt många för att det ska få någon effekt. Det gäller att hitta något som fler skulle kunna ta del i.

– Kanske protestlistor?

– Det skulle kunna vara en idé. Tror du folk hade varit villiga att skriva sitt namn på en lista?

– Jo, det tror jag. De flesta, i alla fall, svarade Tommy.

– Det är kanske där vi får börja. Om vi kan ta med en bunt med 400 underskrifter till nästa förhandling, då betyder det faktiskt en hel del. Särskilt om initiativet kommer direkt från golvet och inte från styrelsen.

– Ok, om du hjälper mig att göra själva listan, så ska jag och de andra gå runt med dem. Tror vi behöver två dagar för att hinna täcka alla skiften.

En majoritet av arbetarna på brödfabriken skrev på listorna. Företaget vek sig. Atef fick behålla jobbet. Och alla som skrev upp sitt namn hade varit med om att rädda jobbet åt en kamrat.

/Frederick Batzler