De resursanställda hamnarbetarna kliver in på arenan under en konflikt.

Den här berättelsen kan du även lyssna på:

••• I början av september kallades också blixtkåren, alltså de resursanställda hamnarbetarna, till ett första eget möte. För att inte diskussionen skulle begränsas av formella hänsyn skedde det genom en löst sammansatt intresseförening.

Det första blixtmötet var omtalat veckor i förväg och hundra personer – närmare hälften av den aktiva blixtkåren – var på plats. Diskussionen blev stormig. Många av de äldre blixtarbetarna hade varit med om tuffa konflikter tidigare, men de senaste årens stora nyanställningar gjorde att mer än halva salen upptogs av yngre hamnarbetare som aldrig varit med om något liknande.

De äldre uppmanade mötesdeltagarna att vara försiktiga i sina ordval eftersom sannolikheten var stor att det som sades på mötet skulle sprida sig till cheferna i byggnaden bredvid. Konsekvenserna kunde bli allvarliga för enskilda som utmärkte sig, eftersom den blixtanställde saknar alla former av anställningsskydd.

Mötet präglades av ovisshet. Kunde man över huvud taget fatta några beslut för hur kollektivet skulle agera? Många av deltagarna var dock otåliga att få fram klara gemensamma riktlinjer och diskussionen om hur blixtkåren kunde stödja de ordinaries initiativ levde sitt eget liv.

Stor enighet

Trots att deltagarna lämnade mötet utan att några formella beslut fattats fanns en enorm enighet om vad som måste ske framöver. Påföljande helg tänkte blixtkåren inte längre ställa upp för hamnledningen. Det fick vara slut på helgövertiden!

Inom några timmar spred sig nyheten från blixtmötet i hela hamnen. Förväntningarna och nervositeten bland både hamnarbetare och chefer var märkbara dagarna innan helgen. Blixtkåren utsattes för hårda påtryckningar från cheferna när dessa märkte att endast ett tiotal hamnarbetare hade anmält sig för helgarbete.

Man varnade för att det kunde riskera hela blixtverksamhetens framtid och att Göteborgs Hamn inte skulle glömma vilka som gjort ett bra intryck när det var tid för nya fastanställningar.

Reaktionerna från hamnarbetarna blev motsatta mot vad ledningen räknat med. Många yngre blixtarbetare protesterade högljutt mot hamnledningens verklighetsbeskrivning och övertidsrekryteringen gav närmast negativt resultat.

Blixtkåren lös med sin frånvaro

Helgen kom och hamnledningens misslyckande var ett faktum. Ledningens envisa vägran att förhandla seriöst med fackföreningarna hade tidigare gjort att produktionen blivit ineffektiv och försenad. När blixtkåren nu lös med sin frånvaro under en intensiv helg kunde hamnen inte färdigställa båtarna över huvud taget.

Särskilda avgångar fick prioriteras med de schemalagda arbetslag som fanns att tillgå. Måndagen veckan efter var hela det långa kajbandet belagt med fartyg, väntandes på stuveripersonal.

/Erik Helgeson