Den här berättelsen kan du även lyssna på:

Följande händelse kan  avnjutas som en doftspegling av överhetens nonchalanta blick!

Herr chefstidstudiemannen bar sitt vithåriga huvud med stolthet och blicken angav tonen för den stundande diskussionens meningsfullhet. Hans förstånd kunde inte sänka sig till golvets bullriga och skitiga närnivå, så besluten som formerades i hans vita huvud orsakade allt som oftast svarta moln på vår knegarhimmel.

Han försökte ideligen genomskåda våra maskningsaktioner, samt komma på, hur vi manipulerade maskinparken till att visa sin solidariska sida just för oss!

Dagen när dimman la sig över vår proletärhimmel började med, att herr chefstidstudiemannen meddelade oss att ackorden skulle sänkas med tio procent.

Vi satte oss i fikarummet och slog ihop våra härdade skallar, så det ekade i luftens korridorer. Nu får det väl vara slut med hans djävulskaper! Vi får se till att vithuvet flyttar från verkstan! (Han hade nämligen sitt kontor mitt i våra domäner.) Det flög fram otaliga, mer eller mindre våldsamma aktionsförslag, men till slut enades vi om en plan som verkade både ickevåldsam och effektiv.

Kvällen innan hade det varit surströmmingspremiär och gubbarna hade suttit ute vid kanalen med sina väldoftande burkar. Eftersom det hade gått åt mer sprit än surströmming, så fanns det några bomber kvar i Gunnars klädskåp. Vi bestämde oss för att starta eftermiddan med att söla mer än vanligt, för att kunna jobba över på kvällen.

När vithuvet stack hem och basen hade lämnat ifrån sig nycklarna, gick vi till verket. Fram med stegen, upp på vitingens burtak och med en snabb operation frilades väggarnas ihåliga hemligheter. Burkarnas jäsande innehåll hälldes in i väggen på tre sektioner och därefter återställdes takkonstruktionen. Eftersom ventilationen till buren gick från taket genom väggen, förmodade vi, att effekten skulle bli ganska bra.

När vi kom till omklädningsrummet morgonen därpå, kände vi en svag lukt av skit! I verkstaden hade dimmorna ersatts av andra, mindre väldoftande sådana. Vitingen kunde inte installera sig där under dagen och inte heller under de påföljande dagarna, för trots oerhörda ansträngningar, lyckades de inte lokalisera smitthärden!

När de väl gjorde det så revs buren och herr chefstidstudiemannen flyttade av nån anledning tillbaka till sina gamla domäner på huvudkontoret.

/Raul Leikas