Julvört

Den här berättelsen kan du även lyssna på:

I den stora expeditionshallen på bageriet Glada Bagarn kryssar arbetarna omkring bland de höga travarna av brödlådor, med pallyftar eller rullvagnar, och plockar ihop bröd som beställts av olika butiker.

Uppifrån balustraden utanför produktionsavdelningen kan man se ner på expeditionshallen som på en myrstack, där myrorna i ett synbart kaos men ändå systematiskt släpar omkring på stickor och strån.

Vid travarna med julvört har det uppstått en klunga. Den är inte statisk. Några har stått där rätt länge, andra stannar till och går vidare, nya ansluter. Uppifrån balustraden kan man inte se varför klungan uppstått. Man kan hoppas att det är en sån sorts klunga som bildas när människor har något viktigt att diskutera, och som får arbetsledare att utbrista: Ni måste sluta upp med att stå i klungor och prata skit!

Kanske pågår taktiksnack? Kanske ömsesidig uppvigling? Är det det kämpande arbetarkollektivets klungbildning vi ser?

Nu går vi nerför trappan och försöker ta reda på vad det är för en sorts klunga. Det visar sig att arbetarna diskuterar om man verkligen ska expediera julvörtslimpa som är felpackad. Julvört med russin har paketerats i påsar för julvört utan russin. Det står alltså inte på förpackningen att brödet innehåller russin.

Vem fan bryr sig? Är det verkligen arbetarnas sak att engagera sig i företagets problem? Är det klassamarbetets och underkastelsens grupparbete vi ser?

Låt oss gå närmare och lyssna på vad som sägs i klungan. Då hör vi att det är ingen som pratar om arbetsmoral eller företagets bästa. Replikerna handlar om oss, de sätter likhetstecken mellan ”vi, arbetarna” och ”vi, brödätarna”, som om båda vore vi. ”Jag skulle bli skitförbannad om jag blev lurad att köpa julvört med russin, russin i brödet är äckligt”. ”Jag är allergiker, man blir tokig om det står fel på förpackningar”.

Arbetarna bestämmer sig för att inte skicka ut de felpackade vörtarna. De tar beslutet utan att tillfråga sin arbetsledare, eftersom de misstänker att han kommer att tänka på klockan och pengarna och säga: Kör bara! De skriver en lapp att skicka med till de butiker vars brödtravar redan är inlastade i lastbilarna:  Obs att julvörten är felpackad. Det finns russin i den. Vänligen varna era kunder.

Lappen undertecknas inte med bageriföretagets namn utan med ”personalen i expeditionen”.

I detta ögonblick, när vi står i klungan och sätter likhetstecken mellan vi och vi, så vägrar vi acceptera att någon annans intressen tränger sig emellan oss och oss.

/Frances Tuuloskorpi