Den här berättelsen kan du även lyssna på (namnen är ändrade här):

Klipp från en diskussionssida på internet

Bananen skrev 27 september kl 19:53:

Min arbetsplats är styrd av två idioter. Den ena chefen är total psykopat och kan säga till folk att dom är allt från idioter och värdelösa. Ingen svarar emot.
Vi läggs på med nya arbetsuppgifter hela tiden och tvingas göra dubbla trippla jobb och folk har inte tid att ta rast och ligger alltid efter p ga av arbetsbelastningen. Värt att tillägga att inga nyrekryteringar tycks va på gång heller för att underlätta för oss, och ingen höjd lön är heller på tal.
När det kom ett klagomål om dessa arbetsbelastningar till chefen igår att dom hade svårt att klara av arbetsuppgifterna så svarar han att ”Ni ska va jävligt glada över att det går bra för företaget, det är därför det är mer jobb och om ni ska ha en sån här jävla dålig attityd så är det bara att gå till lönekontoret och begära sin slutlön…”
Ovanstående finns i ett sparat mail.
Jag pratar med ett par arbetskamrater och vi bestämmer oss för att inför nästkommande möte sätta lite hårt mot hårt och ifrågasätta chefen.
Väl på mötet så kritiserar jag företaget och dess sätt att styra och dess inkompetens, ungefär. Och då får jag världens utskällning om att jag ska va tyst och sluta ha en dålig attityd och i princip att jag var dum i huvudet. Och mina arbetskamrater gjorde….INGENTING…
Så jag blev inte uppbackad ett dugg. Jag sa efteråt att jag tyckte att det var dålig stil att låta mig ta alltihopa. Då kommer det massa förlåt och guuuud va vi skäms. Så här är jag nu och vet inte riktigt vad jag ska göra. Pallar inte driva saker när idioter inte ens ställer upp som dom säger sig ska göra. Samtidigt så har jag en hyra att betala.
Råd mottages tacksamt.

Struten skrev 29 september kl 02:18:

Brev som är underskrivna med de som vill. Då är det inte så lätt att backa ur. Lägg fram ett papper med klagomål som ni skrivit under.

Bågen skrev 29 september kl 23:52:

Det är inte mycket men jag kan ge mitt stöd iaf 😉
Har varit i precis samma sits tidigare vilket ledde till att jag blev arbetslös… Men a-kassa är inte helt fel. (än)

Korven skrev 30 september 22:37:

Ge inte upp.
Dina arbetskamraters ”svek” är ju inget konstigt. Det är ju så där det är!
Och vore det inte så, så skulle vi inte ha ett sånt katastrofalt underläge på arbetsplatserna som vi generellt har idag.
De flesta människor är inte ”talare”, och när det gäller är det många som får tunghäfta. Även om de skulle vilja säga något så kommer inget ut.
Det krävs också en viss kollektiv styrka/självbild för att det ska börja kännas säkrare att luta sig mot kollektivet än att hålla sig väl med arbetsledare och chefer. Och så länge kollektivet är svagt så tar man det säkra före det osäkra. Problemet är ju just att uppnå den där kollektiva styrkan eftersom man befinner sig i svagt läge när man börjar gå ditåt.
Människor är rädda på arbetsplatserna.
(På min arbetsplats tror jag det tog ett år innan vi lyckades ena oss om, på den avdelning där jag jobbade, att vi skulle ställa ett gemensamt krav.)
Alltså: Se inte ned på arbetskamraterna och tro inte att det är kört. Ni har bara påbörjat en resa där ni gör gemensamma erfarenheter. Bekräfta läget: De flesta vågade inte säga något, och det kanske inte är så konstigt.
Snacka om det inför nästa grej ni skulle kunna framföra/göra tillsammans, och diskutera hur ni ska göra det så att inte nån får bära hundhuvudet ensam.

Bananen skrev 3 oktober 19:03:

Tack för lite backup och tips.
Det lutar åt att jag kommer att först snacka ihop mig igen med mina arbetskamrater och ställa mer specifika krav och sen dra ihop ett fackligt möte och försöka göra det den vägen, dels för att min chef uttryckligen sagt att han hatar facket mer än någonting annat (konstigt vore det ju annars).

Bananen 18 oktober 20:42:

Så ja. Nu har jag och ett par arbetskamrater kallat till ett möte där vi ska gå igenom våra krav och för försöka diskutera hur vi ska stötta varandra och ta varandras smällar på ett smidigare sätt, så att ingen känner att den behöver riskera sitt jobb.
Ännu en arbetsuppgift lades på en arbetskamrat igår och hon vågade inte säga till chefen att arbetsbelastningen blev för stor då hon fått en utskällning sist. Då gjorde jag så efter att ha pratat med henne, skickade jag ett mail till mina chefer undertecknat mig och några till där jag sa att jag inte trodde att hon skulle kunna utföra dessa arbetsuppgifter på ett bra sätt då arbetsbelastningen skulle bli för stor och att dom skulle förlora på det i längden. Vilket fick framgång på en gång, så nu ska det rekryteras mer personal och hon slapp ta hela lasset själv.
Kanske kommer det att funka att styra upp nånting även på ett sånt här ställe.