Anpassa metoderna till er arbetsplats

Försök hitta arbetsformer som passar er och som gör att arbetskamraterna blir fackligt vakna. Det är inte fel att experimentera. (Fast man ska nog inte pröva nya saker varje vecka.)
I Förändring underifrån tar en grupporganisation (del av en större fackklubb) bort fackliga heltidsuppdrag, sprider arbetsuppgifterna och flyttar ner besluten.
I Medlemsmöte ändrar fackklubben mötesrutinerna.
I Månadens fackpampar berättas om hur ”hela arbetsplatsen flyttar in i fackrummet”.
I Fackstuga gör aktivisterna tvärtom, flyttar ut fackrummet i pausrummen. Det är bra exempel på att taktiken kan vara olika på olika arbetsplatser, trots att strategin – folkrörelse på arbetsplatsen – är densamma. 

”Här är alla fackligt aktiva” – det är en kollektiv självbild som utvecklas av att man förutsätter att alla kan hjälpa till, inte bara med att tycka och bestämma utan också med att göra.  Det behöver inte vara stora uppgifter. Lika viktigt är enkla, tillfälliga saker som att sätta upp en information på sin avdelning. Det är också ett fackligt uppdrag. Läs mer om att utveckla kollektiv styrka i En folkrörelselinje i facket.

Försök få med alla, oavsett kön, etnicitet, ålder. Kollektivet blir mycket starkare om alla är med. Räkna aldrig bort någon! En invandrad f.d. hemmafru på sitt första jobb kan få en större betydelse för arbetarkollektivets utveckling än den vanaste fackräven.   

Och det kan vara den suraste gubben i fikarumshörnet som är bäst att hålla i handen när det blåser. Snacka med honom, det är värt risken. Det kan vara helt andra än de man tror, som stiger fram när det gäller. Som den nonchige timmisen i En oväntad stenkross.  

Kunskap ska användas

För den som är förtroendevald finns många fackliga kurser och utbildningar. Det finns mycket kunskap som ni kan ha nytta av. Till exempel är det dumt att missa bra regler i ett kollektivavtal, som andra kämpat sig till före oss, och som vi kan använda oss av. Annars har ju de före oss kämpat förgäves.

En bra regel kan vara att den som varit på en kurs får redovisa i korthet för arbetskamraterna, på ett möte eller i en klubbtidning, vad kursen handlade om, vilken kunskap som den gav och vilken nytta arbetarkollektivet kan ha av den nya kunskapen.

En varning också: Om man går på en massa kurser där man inte får lära sig att lita till medlemmarna – då lär man sig att inte lita till medlemmarna. Det kan få en passiviserande effekt, hur mycket man än säger att kunskap ger makt.