Om vi har en facklig lokalorganisation på arbetsplatsen, vilket ger rätt att hålla möten, förhandlingsrätt med mera, så kan det ha stor betydelse för att utveckla den kollektiva styrkan. Men det blir lätt en uppdelning mellan förtroendevalda och ”vanliga medlemmar”. En del av arbetarna ska tänka och fixa saker. Andra ska tacka och ta emot. Eller sura och klaga. En sån uppdelning kan vi försöka motverka på olika sätt. Ska vi bli en kämpande och stridbar fackklubb så behövs hela kollektivets kraft.

Det betyder inte att alla måste göra lika mycket. Men alla kan vara aktiva efter förmåga.

Information stannar ofta i en begränsad krets.  Om vi ska få kollektiv styrka så måste vi sträva efter att informationen når alla. Öppen information, på klarspråk, är viktigt. Vi kan alltid sträva efter att hela kollektivet ska veta allt som klubbstyrelsen vet. Så kan du också tänka för egen del, om du tar på dig ett uppdrag som tex. skyddsombud eller kontaktombud. Informera arbetskamraterna om allt du vet! Och ta reda på vad de tycker är viktigt. Bra råd för kontaktombud, inte bara inom vården, finns i Tips.

Förutom möten och pausprat är det bra med skriftlig information, allt från en lapp på toadörren till en ambitiös arbetsplatstidning. Du hittar många erfarenheter i kategorin 2 Hopskrivet eller under etiketten Arbetsplatstidning.