Flera berättelser pekar på vilken genomslagskraft det kan ha när man skriver om sådant som berör det dagliga livet och händelserna på arbetsplatsen. Vilken betydelse det har att man sätter ord på och talar klarspråk om sådant som de flesta känner igen, eller avslöjar vad som hänt. Det gör tidningen efterlängtad och kollektiviserar de enskilda erfarenheterna, både när man skriver raka referat och när man berättar med humor.
I slutändan har det stor betydelse om en arbetsplatstidning av kollektivet upplevs som ”vår”. Då är chansen också större att man reagerar mot angrepp och censurförsök.
Öppet – anonymt
Det har sin styrka att man vet vem/vilka som skriver, sambandet med annat som händer på jobbet. Men i vissa lägen kan det vara bättre eller nödvändigt att vara anonym. Men även den anonyma kan bli uppspårad och utpekad. Om man går fram öppet, frontalt, blir man inte så lätt huggen i ryggen. Men man kan naturligtvis bli angripen ändå – eller bli fjäskad för av chefer och få erbjudanden att bli överköpt, sånt händer också.
Det väger tungt om en grupp står bakom en text så att författarnamnet kan vara Vi på nattskiftet eller Gänget på lagret. Men då är det viktigt att man har formulerat sig tillsammans eller åtminstone att de berörda aktivt ställt sig bakom texten.
Mer tankar om öppenhet/anonymitet finns i Kvasten.
Demokrati på riktigt
Skriftlig information kan förbättra demokratiska processer så att de inte bara är på låtsas. En medlemsomröstning är på låtsas om inte medlemmarna är väl informerade om alternativ och konsekvenser och om möjligt har fått tid att fundera över dem. Ett personval är på låtsas om medlemmarna får välja mellan personer som de inte känner till, inte vet vad de står för och hur de agerat i olika sammanhang på arbetsplatsen. En klubbtidning kan användas för att informera om sådant så att ”inflytandet” blir på riktigt.
Rättigheter
Att både muntligt och skriftligt informera varandra om de rättigheter som vi redan har, som andra före oss har kämpat sig till, är en viktig uppgift på en arbetsplats. De som inte känner till sina rättigheter märker inte ens när de uteblir, t.ex. om de får fel på lön eller andra villkor.
Om man till att börja med känner sig osäker på vad man kan och törs skriva, så är det ett rätt säkert kort att informera om befintliga rättigheter, och samtidigt mer brännande än man kan tro. Ta t.ex. ett enkelt blad om vad arbetstidslagen säger om rätten till rast och paus. Det kanske inte väcker några reaktioner på en arbetsplats där allt sånt funkar som det ska, men på ett annat ställe kan det vara rena brandfacklan.
Redskap
Det skriftliga kan vara ett bra redskap i kampen för bättre villkor, dvs. när vi vill få igenom förbättringar och stoppa försämringar på en arbetsplats. Exempelvis underbemanning eller felaktigt/dåligt beteende från arbetsledare kan inte frodas lika ohejdat om man skriver öppet om det.
I Livstecken och i Skrivet på posten ges exempel på hur en enkät får effekt när den redovisas öppet. I Uppropet lyfts en vanlig metod som inte får glömmas bort här: Att man skriver ner sina krav och sätter tryck bakom genom namnunderskrifter.
I Öppen kamp och hemlig grupp berättas hur sjuksköterskestudenter använder skriftliga forum för att kommunicera och organisera sig i en specifik lönekamp. Observera det gemensamma exceldokumentet!
Stridsyxan
Det skriftliga kan fungera som ett vapen i sig, genom att öppet eller underförstått ”varsla” om stridsåtgärder. Det framgår av delar i Livstecken-berättelsen och av Euromaint-bloggen.
Något att tänka på när man i en tidning/blogg går ut med ett stridshot eller snarare varning, är att man kan bli synad. Ta Euromaintbloggen, där den öppna uppmaningarna till strejk gjorde att arbetsgivaren backade och tog tillbaka varslade uppsägningar. Om varslet inte tagits tillbaka, och det ändå inte hade blivit en strejk, så hade det stärkt arbetsgivaren ytterligare, försvagat kollektivet och gjort situationen ännu mera hopplös. Att ropa ”vargen kommer!” måste man vara försiktig med, om man inte är säker på att vargen är där. Å andra sidan var detta en allvarlig situation där inte mycket fanns att förlora, även passivitet skulle ge ett hopplöst resultat. Något måste göras. Det gjordes, och det gick hem.