Tänk dig att du är ny på en arbetsplats. Du lär dig arbetsuppgifterna och du märker hur cheferna chefar. Du lär känna arbetskamraterna, om du träffar dem, stämningen på arbetsplatsen, vad man törs säga och inte. Du märker om ni är/har en facklig organisation – eller gör du inte?  Finns det något som säger dig att ni har rättigheter att hålla på? Eller om det finns något som de anställda och cheferna är oense om?

Om du går runt i lokalerna, ser du några skriftliga avtryck från arbetskamrater eller den eventuella organisationen? Vad sitter på anslagstavlan? Vad klottras på toaväggen? Finns det ett informationsblad eller en tidning? Eller kanske en blogg? Och om det finns – är det någon som läser? Har det skrivna något med er att göra? Något som det snackas om? Något som gör att ni kan vara starkare tillsammans?

Olika format

Är det läge att göra en tidning på din arbetsplats? Ett enkelt medlemsblad som Livstecken, ett ännu enklare enfrågeblad som Veckans tips, en ”riktig” tidning som Spårhunden, Från flopp till forum m.fl.? Ett enkelt och snabbt blad kan göra det lättare att vara uthållig – men i en mer genomarbetad skrift kanske fler kan vara med och bidra, tillexempel med teckningar, foton, dikter, debatt. Ska tidningen ges ut av det lokala facket som Tidningen VVi m.fl. eller vara helt fristående som Kvasten? Eller är det kanske en blogg, som Vi saknar en anslagstavla eller ett instagramkonto ni behöver? Det kan vara ett bra och smidigt alternativ. Men man når inte alla på samma sätt som när man delar ut en tidning (om man har den möjligheten). Vad skulle passa på er arbetsplats, med era förutsättningar?

Perspektivet: Uppifrån inifrån utifrån nedifrån…

Så fort man börjar göra en tidning eller t.ex. en arbetsplatsblogg, antingen man är vald till det eller gör det på eget initiativ, så blir man en företrädare, någon som talar för eller till arbetskamraterna. 

En arbetsplatstidning kan rikta strålkastarljuset på dem som gör den. Se Hjältar och hot. Den kan också vara ett redskap som minskar klyftan mellan företrädare och företrädda, och mellan olika grupper på arbetsplatsen, stärker den kollektiva självbilden, sprider kunskaper, gör att fler bryr sig och aktiverar sig. I bästa fall blir det huvudsidan.

Till och med ett tråkigt blad som kopierar information om grupplivförsäkringen och resultatet av senaste centrala förhandlingen för branschen, är bättre än inget blad alls. Men en sån skrift har inte så stor inverkan på er kollektiva styrka. Däremot om ni tillexempel förser möten med bra och lättläst förberedande information och uppföljning, så kan det lyfta en facklig verksamhet.

Om man arbetar utspridda och sällan kan snacka ihop sig direkt på jobbet, kanske inte ens ser samma anslagstavla, så kan en tidning eller annan skriftlig information, som når ut till alla, vara extra viktig. Detta berörs i Kan man skriva ihop oss utspridda.