Umeå 2013

En bärplockare berättar:

Vi plockade bär i Hällnäs i Västerbotten för Phoenix, men de gjorde fel och lurade oss. Vi fick veta att priset på lingon skulle vara högre än för blåbär, men det stämde inte. Och sen fick vi inga pengar. De skulle betala oss varje vecka, men vi fick ingen lön. Vi samlade ihop oss, hade möten och pratade tillsammans om det som var fel och hur vi skulle göra. Vi kontaktade arbetsmarknadsdepartementet i Thailand, och de sa att om vi ska göra något så måste vi göra det här i Sverige. Om vi åker tillbaka till Thailand händer ingenting.

Först försökte vi ta kontakt med Phoenix men de ville inte komma och tala med oss. Vi var tvungna att göra något åt det. Så vi slutade arbeta och åkte till Umeå den 10 september för att leta efter facket. I början visste vi inte vem som skulle kunna hjälpa. Vi pratade med en svensk som stod vid Q8. Han frågade vad vi gjorde här och vi frågade om han kände till facket. Då tog han oss till Kommunal. Vi slog läger på parkeringsplatsen utanför Kommunal.

Vi var först ett trettiotal, sen kom de andra efter från Hällnäs så vi blev ett hundratal plockare samlade i Umeå. De flesta som är här nu kommer från Hällnäs, men det är också en grupp av dem som plockade i Lesjöfors (i Värmland) för samma bolag. Även de gick ut i strejk, men Phoenix hotade dem, skickade hem flera av dem som protesterade och polisanmälde två med falska anklagelser. De fick många av arbetarna att skriva under på att de ville stanna kvar och plocka bär och att de kommer att stanna kvar av egen fri vilja och inte kommer att fråga om något annat.

Vi gick upp till Kommunal

I första början hade vi inget hopp. Sen kom en kvinna som kunde hjälpa till att tolka, så vi gick upp till Kommunal och de sa att de skulle kunna hjälpa oss. Så då fick vi lite hopp. Vi trodde inte att det skulle ta så här lång tid. Vi tänkte att om företaget kommer och pratar och kommer överens med oss så kommer vi att åka iväg och arbeta igen, men de kom inte. Vi utsåg tre av oss som skulle representera oss och tala med Kommunal och myndigheterna. Efter några dagar blev vi erbjudna att bo i en sporthall, men vi tackade nej. Vi är rädda, vi vill hålla ihop och det känns tryggare om andra ser oss och vet vad som händer. Vi tänkte också att vår protest märks mer om vi stannar kvar.

Det är jobbigt och jättekallt att stanna här och sova ute, men vi måste ju kämpa för våra rättigheter. Vi vill inte att andra bärplockare ska bli lurade nästa år. Arbetsgivarna har anklagat oss för stöld, bilstöld och har påstått att vi säljer bär till någon annan. Det gör oss ledsna för det har vi inte gjort. Men det är en sak som är bra – att de som är här (volontärerna) hjälper oss och gör så att vi känner oss varma ändå, alltså varma i hjärtat, fast det är väldigt kallt och en jobbig situation.

Nu ska vi åka hem (23 september), de säger att vi ska få hjälp av arbetsmarknadsdepartementet i Thailand. Men det finns mycket korruption så vi är skeptiska. Vi vågar inte ens gissa hur stor chans vi har att få rätt. Men vi är ändå glada att få åka hem. Vi har inte diskuterat än om vi kan varna andra bärplockare för det här företaget eller samla ihop oss till en organisation. Det enda som vi har bestämt är att vi i den här gruppen ska samlas när vi kommit hem och gå och tala med arbetsmarknadsdepartementet.

En volontär berättar:

Vi är en löst sammansatt grupp med frivilliga som försöker hjälpa till. Vi ordnade event på facebook och gick ut med vad som behövs. Vi har samordnat så att det fungerar med mat från frivilliga, restauranger och privatpersoner. Varma kläder från hjälporganisationer och privatpersoner. Vatten, sovsäckar… Det är en handfull volontärer som är igång riktigt intensivt och fler som hjälpt till på olika sätt. Vi lägger oss inte i arbetarnas beslut, det är deras kamp. Men vi kan göra det möjligt för dem att föra sin talan och visa sitt missnöje. Vi kan också ge mänskligt stöd. På campingen ordnar vi filmvisning vid en eld på kvällarna. Folk har ställt upp av humanitära och solidariska skäl. ”Gör det du kan där du är med det du har.”

Vad hände sen?

Arbetsdomstolen i Thailand tog upp saken och bemanningsföretaget lovade betala ut lönen. Men det gjorde de aldrig, och innan tvisten kommit upp igen i AD, så fick arbetarna krav på att betala sina lån för resan. Betalar de inte kan allt de äger beslagtas. Skriver de på får de skulderna avskrivna – men ingen lön. Domstolen sa: Om ni vill kan vi driva vidare men förlorar ni så tar vi inte ansvar för att ni måste betala tillbaka skulderna ändå. Inför dessa hot ger arbetarna upp, tar tillbaka sina stämningar och skriver på. Som en konsekvens av detta blev stämningen i Sverige nedlagd.

Men – bärplockarnas strejk bidrog till förbättringar för kommande säsongs plockare. Det framgår av Mats Wingborg: ”Villkoren för utländska bärplockare säsongen 2014”.

Förbättringar

Migrationsverket, som är de som ger tillstånd för att ta in utländska arbetare för bärplockning, blev mer strikt i sin bedömning. Det ska finnas garantier för att lön ska kunna betalas ut och arbetarna ska ha fått full information om arbetsvillkor, lön, lån etc. Hälften så många tillstånd beviljades 2014 som 2013, delvis beroende på de uppmärksammade händelserna i Lesjöfors och  Hällnäs.

Kommunal har skrivit nytt kollektivavtal, plockarnas lön ska vara minst 19335 kr i månaden. Utbetalning av lön ska ske månadsvis. Arbetsgivarna ska betala plockarnas bensinkostnader. Kommunal satsade på att besöka samtliga filialer och förläggningar. Sociala koder har införts på många företag. Inga blev lurade 2014 på samma sätt som 2013. Men fortfarande finns uppgifter om oegentligheter, oskäliga avgifter, räntor på lönen, felaktiga växelkurser etc.

Inför säsongen 2015 underkände Migrationsverket en tredjedel av de svenska bärplockarföretag som ansökte om att få använda arbetare från Thailand. Ett viktigt skäl till att fler fick underkänt var att de hade kopplingar till de företag/grossister som hade lurat de strejkande arbetarna 2013. Att dessa företag fick underkänt gjorde att det blev en viss positiv sanering inom branschen. Det var helt enkelt de värsta företagen som åkte ut.

Illustration: Anna Jansson